Idag för exakt 4 år sedan så låg jag hemma i sängen och vilade, det var en torsdagskväll och jag mådde egentligen inte så dåligt men kände det var nått fel på mig ändå. Vad som hänt var att jag blivit påkörd i bilen tidigare på morgonen och ett besök på akuten resulterade inte i något då inget ”hittades”.
Väl hemma runt 12-tiden (fick vänta en massa på akuten) och en lunch så minns jag att jag bara tog det lugnt, såg tv och låg och vilade lite mellan varven. Sedan dagen efter, en fredagsmorgon så stannade jag hemma också.. kändes lite konstigt i kroppen och det var lugnt på jobbet så jag tog ”ledigt” då jag tänkte vila upp mig under helgen..
Sen började h-lvetet på lördagsmorgonen och jag tog mig inte ur sängen nästan på 5 dagar.
Kunde ju aldrig drömma om att jag 4 år senare skulle dras med denna skadan och att den förändrat mig så. Kunde heller inte drömma om att jag under dessa år inte skulle fått nån som helst ersättning (utom en struntsumma som täckte nått läkarbesök/värktabletter första 2 veckorna) för förlorad arbetsinkomst m.m. från försäkringsbolaget..
Men så är läget efter 4år, och lika bra man bara gillar läget för börjar man fundera på och tänka på det hela blir man bara sämre, tro mig.. jag vet hur illa däran man kan bli av att nästa ”hata” allt och alla då allt går emot en, ingen fattar nått, ingen hittar nått fel på mig osv.
Blir ju inte bättre skriva ett sånt här inlägg då mycket kommer tillbaka.. men vill som ändå skriva det för min egen skull. Var ju lite därför jag började skriva vad man kan kalla en dagbok (om hur jag mådde) och första 14mån skrev jag ju dessa bara i min dator om än i HTML-format tillsammans med lite annat som hänt också. Var ju därför jag skaffade denna sidan 12mars 2005 (även om jag lagt in några äldre inlägg) och efter provat lite olika saker så blev det WordPress nån gång i april eller så och då var väl versionen 1.2 eller nått.
:rose: *kramaromlänge* :rose:
Jeg grøsser når jeg leser her og stakkars, stakkars deg :redheart: !!!
Flott at du ”skriver av deg” litt her inne og dette visste jo ikke jeg om MrKlud. Gla for at jeg vet og sender bare en stooooor :kram:
Maktlösheten är hemsk, frustrerande till 1000!
Man måste nog vara hur stark som helst för
att orka hålla på att tjata för sina rättigheter!
Kramkram Carina
Vilken jobbig situation för dig!
Man måste nästan vara frisk för att orka vara sjuk, så att säga!
Skickar en stor K*R*A*M till dig! :rose:
/Caroline
Jag vet att du inte skulle önska det du upplevt till din värste ovän… Det hjälper att pysa ut av det man erfarit. Någon gång hoppas jag verkligen att du kommer känna att någon tror på dig. Man är maktlös bystander. Tyvärr kommer ingen ersättning troligtvis kunna ersätta känslan av att inte vara 100% som innan händelsen.
Skickar några tankar och interaktiva supportande kramar män emellan.
Så klart du ska pysa ut i din egen blogg, var annars? Mycket bra uttryckt lite högre upp, att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, när man måste kämpa i motvind. *kram*
Innom igjen siden jeg har tenkt på deg i kveld….
Fælt at man skal kjempe for sin egen helse :ouch:
Men jeg vet godt hvordan det er med tanke på vår datter som har en cyste i hjernen og må kjempe for hver strømpe i sitt liv 🙁
Man trenger hjelp og støtte og det håper jeg du har Micke!!!! Ting virker håpløst men det ordner seg nok til slutt, det gjør det for snille mennesker 🙂
Varm nattaklem :redheart:
:redheart: :rose:
Tänker på dig :rose:
tankar o kramar till dig :rose:
Usch och fy för bilolyckor! (Alla olyckor iofs, men ändå.) Jag har tack och lov inte råkat ut för någon, men blir alltid lika illa berörd när jag har sett en olycka… Det blir så verkligt då på något vis. Och man blir påmind om att ”det där kunde ha varit jag”.
Hoppas din whiplashskada blir bättre med tiden och att du kan lägga det bakom dig så småningom.
Huga då. Stackarn. Tufft detta.
Du skulle behöva någon som pysslar om dig lite extra just i dag.
Du kommer inte få glömma EFIT, så länge jag finns här och påminner dig.
Stoooor kram!
Fy för! 🙁 Inget man önskar sin värsta fiende. :ouch:
Skickar en stor kram! :rose:
Usch då!
Många tankar till dig!
Kram
Ja, fråga mig inte hur jag tänkte…. *s* Men man lär av sina försök – särkilt de enfaldiga. :blush:
Kram
Usch är det 4 år sedan. 🙁 Fick du inte ersättning från FK iheller?
Kraaaaaaaam
*kramar* :rose: