..den där ”kampen” mot försäkringsbolaget jag fört sen januari 1994. 😕
Inte alls nöjd men vad göra då instans efter instans sagt det är detta som gäller och du har fått betalt för sveda&värk efter (nån konstig ”statlig” tabell som används”) all utredning och undersökningar osv och enda möjligheten nu är stämma ett av Sveriges stora försäkringsbolag i domstol.
Det kommer då inte att ske.
..för vem vill åka på 3-500 000kr (om det räcker) i advokat-/läkarersättningar osv efter förlorat ett sånt mål där man på förhand är chanslös. Så trevligt är det att åka på en personskada i Sverige och sen försöka få en skälig ersättning och särskilt då en skada som knappt syns..
Det blev ju som jag skrev i inlägget ”Allt har ett slut?” för ett par månader sedan efter jag helt struntat i advokatens brev (mer än skrivit det här på sidan då) och jag hann ju få ett till daterat ungefär när jag fyllde år. Det har också legat på köksbänken här sen dess, jag har sett det varje dag men svara på det har varit svårare då det då blivit helt definitivt SLUT.
Men idag fick det bli ett ”slut”, jag var ju tvungen svara nån gång då jag inte fick dröja hur länge som helst med svaret så jag hörde av mig via mail till advokaten nu i eftermiddag och fick svar ganska så omgående och han tyckte också att det var över.. det var som inte lönt driva det hela längre med tanke på vad krav jag hade (eller förväntade krav) kvar och vad jag tyckte mig skulle ha/kunna få med tanke på vad alla läkarundersökningar sagt och visat. För de har som inte visat så mycket. Om det beror på en läkarkår som inte vet vad de pysslar med eller andra saker låter jag vara osagt. Det enda jag vet är att det INTE finns papper på att jag mår som jag mår efter krocken. Papper som kan förklara att det är så illa och som då kanske gett mig lite mer.. ja, vad jag menar är att om ingen läkare sagt jag är så dålig som jag är så får jag ju inte tro jag inbillar mig men det är ju nära till hands om jag säger så. Jag ville som ha på papper ATT olyckan ha orsakat mig detta, att livet efter blivit SÅ sämre.
Känns lite trist nu.. smådeppigt men samtidigt så känner jag att ”få några tusenlappar till” gör ju mig inte bättre i nacken/huvudet direkt. De pengarna har jag ju redan idag det varit tal om sista tiden och kanske mer ändå men skadan får jag dras med i vilket fall som helst. Skadan som gör/gjort att jag tacklat av helt här nästan. Jag orkar/vill nästan ingenting efter att ha jobbat en hel dag men ändå är jag tacksam att jag kan/orkar jobba en dag för annars så hade det blivit ännu värre. Jobbet gör ju att jag har ett ”mål”, att jag kommer ut kan man säga även om det hela innebär jag inte vill nått mera just efter kommit hem.
Nu kan det ju vara så att jag vaknar och känner det så en lördagsmorgon med, allt har inte att göra med ”slut efter jobbet” utan det mest beror på ”hur jag mår när jag vaknar”. Det behövs inte mycket fel för att det ska bli tokfel en hel dag och då sliter jag ju ännu mera. För detta får jag alltså 120kr i månaden i ersättning efter en bilolycka där jag inte är vållande för fem öre. Man kan ju undra hur mycket dessa 120kr/mån räcker om jag blir sämre i framtiden med läkarbesök och smärtstillande osv.
Visst får jag vara lite bitter ändå?
Olyckan gör ju också jag håller mig hemma, dag som helg nästan och besöker ju inte ”folk” mer än nödvändigt då allt sånt sliter på mig och inte minst pga av hörselskadan jag har som innebär snabba huvudrörelser för att hinna läppavläsa (för ha en chans hänga med) vilket nu är helt åt pipan då jag blir sååå dålig efteråt av dessa rörelser. Fara på hockey går ändå ganska bra, det är ju nästan det enda jag ”roar” mig med på fritiden. Typ en gång i veckan (ibland 2) under vinterhalvåret.
Nu är det slut som sagt!
Jag tycker att det är rent ut sagt skit att försäkringsbolag inte hjälper de som troget betalat sin premie, utan gör allt för att slippa betala ut ersättning! Du är tyvärr inte den ende som behandlas på detta sättet och jag tror att enda sättet att kunna vinna är att göra en gemensam sak.
Även om det suger, ja du få låta hur bitter som helst Micke, så kan du fokusera på annat och slippa samla kraft och energi för att ta itu med brev och annat.
Jag håller tummarna att det går bra för Modo i kvalserien.
Kram vännen
Det är klart du får vara både arg, ledsen, bitter och frustrerad.
Låt inte bitterheten äta upp dig bara. I kväll är det derby på TV och i morgon ska Modo spöa skiten ur smålänningarna. Det finns alltid något bra att se fram emot. :redheart:
Klart du får vara bitter och allt vad du nu känner och är.. Det är inte lätt att slåss mot ”de stora”. 🙁
Kram på dig! :rose:
Säger som de andra, klart man får vara bitter! Det är för jäkligt att man som privatperson har så lite skydd och inte kan försvara sig utan att åka på skyhöga räkningar efteråt. Vem har råd att kämpa på? 😡
Kram på dig!
Jag håller med om att det är skönt att du kan gå till ett arbete. Det mår man bra av tror jag bestämt.
Jag är glad för mitt och även jag kan vara slut efter en dag.
Men arbete står hög(s)t på listan för kan jag inte arbeta, då kan jag inte bo, äta, försörja…
Du vet en del av de svårigheter jag mött i mitt liv (bla appropå skadestånd).
Man kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över huvudet men man kan hindra dem från att bygga bo i håret.
Klart du får reagera. Jag är aldrig längre bort än en dator om du vill ventilera Micke.
Instämmer i det alla de övriga redan skrivit!
/Kram på dig :rose:
Micke, min fine venn, klart du kan skrike ut din bitterhet..det er så kjempig. Ja, du vet, jeg fikk hjelp av en sosionom, den gang jeg var veldig syk. Man føler seg så langt nede og liten, når man skal kjempe mot’de store’.
Klem og mye positiv energi fra meg.
Ha en fin dag :heart:
Dumt nå så jääävulskt.
Tänk att det alltid ska vara den lilla människan som råkar illa ut. Skickar dig massor av styrkekramar.
*kramar om länge*
klart du får vara lite bitter! Det här är ju helt sjukt!
Många kramar!
:rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose:
Huga. Sicket elände och så mycket kämpande för inget. Lider verkligen med dig. Du är alltid så go’ och underbar utåt sätt och jag kan bara levande föreställa mig vilka smärtor du har dagligen. Lilla, söta du…Fyh, vad livet är orättvist mellan varven! :censored: :heart: